Lektionen var fin och halva tiden gick åt till mina och Lenas fantasier om hur sommaren SKULLE kunna tillbringas här om vi inte skulle jobba. Ibland känner jag att det varit lättare om jag inte hamnat hos en sådan superfamilj - jag tycker ju om dem så mycket, men det är jobbet som inte ritktigt passar. Och hur säger man det utan att känns sig dum? Utan att såra?

Dessutom vill jag inte åka hem än för det finns så mycket här kvar att göra, frågan är bara hur och med vilka jag vill göra dem med. Fast här i huset stannar jag definitivt några månader till och sedan får tiden bestämma resten - jag försöker intala mig att det här bara är en fas, men samtidigt finns alltid känslan av att jag känner mig instängd någonstans i bakhuvudet.
.