OKEJDÅ. Klicka på bilden för att hoppa in och kika!

 

Har spenderat större delen av dagen i sängen, framför datorn eller på min mjuka matta på golvet. Trött alltså. Försöker även förbereda morgondagens presentation med huvudet vill inte alls fungera. Ni kan ju hålla en tumme (eller femton) imorgon när jag står där framför alla regionschefer - jag blir nervig bara av tanken men försöker intala mig att jag faktiskt är duktig på att presentera. I alla fall duktig på att maskera den skakiga rösten och knäna som vill vika sig. Så måndag, imorgon kör vi.

Börjar som smått inse att jag inte alls är särskilt duktig på att "ta det lugnt". De lugna helgerna tenderar alltid att vara fulla av aktiviteter och jag har inte alls hunnit andas lika många andetag som planerat. Eller sovit tillräckligt många timmar.

Fast kan inte riktigt klaga iallafall. Fredag bjussade på ett pang-julbord på skolan med fina människor och väldans god mat, en spännande bussresa hem genom mörka skogar och sedan nattligt häng med te, pepparkakor och världsliga diskussioner. Lördag befann jag mig i koma hela förmiddagen, badade länge och varmt, drack kaffe och fick sedan hänga med på världens mysigaste kväll med Cajsas familj. Julkonsert med Anna Sahlin, The Moniker & CO åtföljdes av tapasmiddag på en lagomt mörk och spansk restaurang. Tipp topp, tipp topp.

 

Och denna söndag? Det är andra advent, jag har pratat med mamma, dricker kaffe och tittar på surffilmer. Försöker förbereda en presentation för Åhléns styrelse också - det går sådär. Bob Dylan i högtalarna gör att huvudet är mer koncentrerat på musiken än på datorskärmen.. :)

Sitter och svär (i tysthet såklart) åt det faktum att jag aldrig tycks välsignas med en dator utan problem. Min nya och fina grå kompis tycker uppenbarligen att det är jättekul med uppdateringar - speciellt om de tar 40 minuter och infaller varje gång datorn ska startas eller stängas av. Inte alls jobbigt. Tur att lasagnen till lunch fyllde på energiförråd och tålamod. Andas.

Och bara en parentes. Kan tydligen se fram emot en bussresa hem till jul. Finns med andra ord risk för en något ledbruten flicka som anländer till Nordmaling klockan 05.00 på morgonen den 23:e - jag får låtsas att det är en roadtrip. Det är ju roligare än buss.

Har spenderat morgonen framför youtube med diverse klipp från både alperna och olika hav. Surfing, skidor och snowboards i en härlig blandning - och än en gång har jag försökt lösa problemet med att jag tycks bo i fel land. Måste verkligen hitta platsen med perfekta mixen snarast när den här kandidaten är färdig. Om cirkus 7 månader alltså. Inte alls långt.

 

Jag bestämde mig först för en lugn hemmakväll igår. Kände mig långt ifrån social och det var så varmt och mysigt att gå runt i mina nya täckbyxor att en kväll framför serier kändes sjukt lockande. Ställde in vinkvällen. Lugnet. Hur länge det höll? Halv tolv hoppade jag i vanliga kläder igen, fixade mascaran och mötte upp Cajsa i vimlet istället. Dimman på söder är alltid lika trevlig, även om den är nykter. Möttes av spontan hemmafest på hemmaplan också, gitarr, youtube och slöprat i soffan.Helt ok. Sängen halv fyra. Trött idag? Ja.

Har haft en välbehövlig paus i analysprojektet, hälsat på L´Oréals huvudkontor och fått ett nytt (kreativt!!) uppdrag att sätta tänderna i. Än mer att sätta i kalendern - men denna grej känns ju i alla fall sjukt kul. Och "fri".Skönt, kanske kan sova utan ont i magen inatt.

 

Lagar nu tjockpannkaka, kokar kaffe och skriver analys på samma gång - allt med nyaste topplistan på högsta volym i högtalarna. För en stund sedan spelades Magnus Ugglas låt från Så mycket bättre och helt plötsligt blev jag dels medveten om att man faktiskt inte får klaga på livet. Egentligen. Även om tröttheten ibland slår ut alla huvudets funktioner och samtliga av kroppens muskler. Senaste året (mer eller mindre) har det i alla fall för mig blivit tydligt att allt kan förändras så fort - hur människor kommer och går. Är din vän eller fiende. Är friska eller sjuka. En tanke som både kan vara rätt deppig - och ändå rätt så fin. För livet går vidare, och slutet är även början på en fortsättning.

 

Och... den här bilden visar på ett sätt båda sidor? (vilken var vad jag egentligen ville visa).

 

 

Har just haft ett mindre sammanbrott i köket framför dagens DN. Cirque du Soleil kommer till Stockholm i HELGEN och jag har inte haft en aning. Inte en endaste liten susning - och det råkar vara min drömcirkus i hela världen. Ni vet en sådan som man drömmer om att gå på och som man hoppas, hoppas, hoppas ska komma till stan en dag. Och så gör den det. Och så MISSAR jag det. Bra. Lyckat. Underbart. Fin tisdag. Dags att sova.

 

(Update: Mamma, vi ska på circus i Mars. All the family. Planera resa och weekend i huvudstaden. Puss!)

Har idag insett hur bittert det egentligen är att jobba i en killbutik och inte vara kille. Vilken lycka får jag av personalrabatten liksom? Det är ju helt sjukt snygga kläder, men halvsvårt för mig att kränga på mig en Adrian Hammond tröja eller ett par baggyjeans med sjysst häng... haha. Typsikt.

 

Söndagkväll innebär plugg och min mage skriker bokstavligen efter godis. Rent socker skulle säkert också gå bra.

Tillbaka i huvudstaden och full fart igen. Även om jag alltid blir fullkomligt hemmakär så fort jag varit i Norrland (hur fint kan ett ställe vara egentligen?) kan jag inte låta bli att tycka om Stockholm också. Med innehåll. Övernattade på en alldeles för kort soffa i förrgår, gick på förhandsvisning på bio igår och nu har mina naglar precis blivit glatt röda. Kaffe på väntar, solen skiner och pannkakor med sköna brudar till middag. Tipptopp.

Klockan tickar obarmhärtigt närmare det klockslag då hemtentan läggs upp på kurswebben. Tjugoåtta timmars obarmhärtighet är vad klassen drabbas av, precis när det blir helg. Att vi dessutom redan hunnit genomlida två veckor av både psykiskt och fysiskt stressande plugg gör mig inte mer taggad direkt. Önskar lite att det gick att trycka på antingen en stopp- eller en snabbspolningsknapp.

 

Fast jag är ju hemma i alla fall. Mammas dator (i brist på egen) är uppställd, kaffet kokat och min egna lilla central är uppbyggd. Förhoppningsvis går det ganska snabbt ändå. Fingers crossed.

Alldeles för många analkande tentor, ett trasigt revben, en hosta som slår andan ur bröstet och ett antal nätter utan sömn. Jag är för trött för ett liv i uppförsbacke just nu (peppar med godaste salami-och-philladelphiaost-mackorna dock) och får be att återkomma vid bättre humör.

Jag är dödstrött och full av nya intryck - OCH idag är det pappas födelsedag. Tänkte att vi kickar igång veckan med denna ikväll (den är ju mer festlig än födelsedagssången?) ;

 

 

Redo? :)

Inte för att verka mallig (man måste ju få vara lite extra nöjd vissa dagar) men denna söndag är maxad. Har avverkat två timmars grupparbete, en timmes bodypump, två kilometers springning, matlagning á la sex matlådor och nu ska jag sammanfatta ett antal sidor. Huvud och muskler suckar rätt högljutt, men braaa känns det!