Sitter och svär (i tysthet såklart) åt det faktum att jag aldrig tycks välsignas med en dator utan problem. Min nya och fina grå kompis tycker uppenbarligen att det är jättekul med uppdateringar - speciellt om de tar 40 minuter och infaller varje gång datorn ska startas eller stängas av. Inte alls jobbigt. Tur att lasagnen till lunch fyllde på energiförråd och tålamod. Andas.