Ni vet hur det känns på skolan ibland; Då läxorna hopar sig, proven kommer närmare och att hela ditt liv bara kretsar kring en sak utan att du kan göra något åt det? Eller på jobbet då allt bara går fel och du aldrig är ledig?

Ungefär så känns det just nu, fast så himla mycket värre. Här är snart som om jag inte gör något för min egen skull längre utan bara ger tid och energi till en familj jag egentligen inte känner. Fyller diskmaskinen, kastar sopor, tvättar, stryker, städar, leker, skojar, bra humör, läser läxor, handlar mat, sitter barnvakt, jobbar hela helgerna, mm mm - och så visar det sig att det är något de inte ens lägger märke till. ("Det här är inget hotell, Jenny")

Tidigare räknade vi ut att det som en aupair tjänar under en vecka här ligger på samma nivå som en kvälls barnvaktande hemma. En kväll - och här jobbar jag 6 dagar i veckan med ca 7kr/timmen. Hur normalt? Just nu känns allt så lönlöst, det är som om tiden går åt till ingenting och jag har ingen aning om hur det ska ändras på.