Föräldrarna här hemma verkar ha en förkärlek till tröjor med kragar och skjortor åt lillkillen. Jag tycker också om skjortor, de är väldans fina men helt omöjliga att stryka. Det dyker alltid upp ett veck här och var som är näst intill omöjligt att få bort och hittills har de fortfarande varit lite skrynkliga efter mina försök.

Igår avslöjade mamman att hon upptäckt min svaghet och hon passade på att be städerskan visa hur man gör. "Inte för att det är en katastrof, men det är lika bra du lär dig nu så kan du för alltid sen" löd kommentaren och sen började undervisningen. Knäppa upp kragen (jobbigt), vika hit, vika dit, vända, snurra och sen var man klar. Fint.

Sen berättade städerskan lite diskret att jag haft överkastet fel väg över sängen ända sedan vi flyttat hit. Har alltid funderat på varför de gett mig ett som hänger så sjukt långt över lånsidorna på sägen, nu har jag svaret. Bra Jenny.

Nu kan jag iallall både stryka skjortor fint och bädda sängen ordentligt.