Dagens försök till uppstyrning av mitt framtida liv gav inte riktigt den uppenbarelse jag hoppats på. Inget blixtnedslag med plötslig insikt eller tecken från högre makter om vad jag borde välja. Har börjat inse att det i slutändan bara är jag själv som kan bestämma - men hur gör man om det väger lika? Typical.

Hur som helst, även om livets orättvisa hela tiden ligger gnagande i bakhuvudet, att tummarna hela tiden hålls och att tankarna jämt glider iväg mot umeås sjukhus så är magkänslan ganska bra. På något sätt kommer allt lösa sig och jag är så ruggigt glad att det finns så många underbara människor. Så skönt att vara hemma.

 
.. meeen jag saknar underbarste Palma också och min väska är fortfarande inte uppackad.

Magaluuuf