Äntligen på bussen mot mitt tillfälliga hem efter en dag i sann Stockholmsanda. Det är minsann inte konstigt att man blir stressad och lever i en hastighet av 210km/h på det här stället, var helt svettig när bara halva dagen gått. Snabbt går det att halka in i rytmen också - upp tidigt, dusch, salongbesök, plugga, maila, lunch-to-go, möte på huvudkontor, ringa samtal, plugga-plugga-plugga-plugga, buss hem, svara på mail, fixa mat, plugga. Hängde ni med? Får i alla fall snart mat i magen för mina (okej... mammas) sista kronor på kortet - och det här med att vara fattig är inte alls min grej. Tur att jag har mitt helgjobb.