Jag har ju sagt det hundra gånger förut, men av någon anledning tycks jag alltid vara ute i sista stund – förutom när det är något som står mellan liv eller död. Försöker desperat laborera med tid och rum för att hitta små effektiva stunder där hjärnan kan suga upp kunskap lite snabbare än vanligt. Ni vet var jag vill komma? Yes, tentaperiod.

.

Det är tentaperiod i en tid som (som vanligt) är för proppfull av andra saker. Har insett att min kropp tycks sakna den funktion som kan uttrycka; ”nej, jag är ledsen”, ”nej, jag hinner tyvärr inte”, ”nej, jag kan inte”, ”nej, jag vill inte”, ”NEJ”, ”NEJ NEJ NEJ NEJ NEEEJ”.  Kanske är det tur att jag har en mobil som är blir utan batterier ibland?

.

Hur som helst. Närmast på agendan står: Klara tentorna, städa ur lägenheten, hitta en ny lägenhet (mest för att skona mamma & pappas oros-nerver och sen lite för min egen skull), åka hem, omstrukturera planerna för sommarens resa. Och sen? N J U T A. Första riktigt lediga sommarveckorna på flera år.

.