Mitt är både här, där, hemma, borta, igår och om tio år. Ibland önskar jag att någon bara kunde komma fram, skaka om mig i axlarna och berätta hur jag borde göra för att allt ska kännas hundra procent bra. Samtidigt vet jag ju att det inte kommer att hända, att det egentligen inte finns något rätt eller fel. Igår skickade jag iallafall iväg ett mindre trevligt (men väldigt nödvändigt) mail och väntar nu nervöst på svaret. Så fort allt blir bestämt och löst känns det troligtvis bättre.

Hur som helst. Idag har solen gömt sig bakom feta regnmoln, snart bär det av till Porto Pi med Emma, kaffesuget börjar ge sig till känna och senare idag har jag en lunchdate. Och har ni hört att jag har ännu en fri helg på ingång? Underbart.