Jag träffar min framtida flickvän i parti och minut. Hon kan stå före mig i kön i mataffären, gå förbi mig när jag strosar nere vid hamnen, eller sitta brevid mig på något café då jag sitter med min Chai latte. Ibland kan jag också se henne sent en lördagkväll då jag är påväg hemåt efter en utekväll, då hon går hand i hand med någon muskulös spanjor med en lite för åtsittande skjorta på sig. Han heter med största sannolikhet Sandros eller något liknande. Men att hon går hem med honom, det är helt lugnt. Bara för att vi en dag ska bli tillsammans, skaffa villa, hund och gifta oss för att sedan leva lyckliga i alla våra dagar, betyder inte det att hon inte nu får gå hem med någon klubbis.
När man ser henne där i matkön, på cafét eller påväg hem, så får man ibland den där blicken. Den blicken som säger en allt man behöver veta innan man efter en sista skymt, ser henne försvinna, för att aldrig mer se henne igen. Men det roliga med henne är, att en dag kommer hon när du minst av allt anar det, plötsligt tillbaka. Då ser du henne där igen. I matkön, på cafét, eller nere vid hamnen. Och genast går du återigen igenom i huvudet allt om giftemålet, villan och hunden som ni en dag ska skaffa. Hon är rolig hon, min framtida flickvän.