Positivt är iallafall att man inte kan påstå att min hjärna ligger på latsidan här borta på Mallis. Den går på högvarv och har antagit en högre växel än någonsin förut. Tankarna går in, ut, bak och fram och jag känner mig inte ett dugg klokare i någon del av huvudet.

Trots de senaste dagarnas förvirring har det varit riktigt bra stämning i huset och någonstans började tanken gro om jag kanske bara haft en dipp? Sen kanske det skulle gå att stanna lite till? Och vill jag gå universitetet i år? Tidsramen krymper och stressen har börjat trumma mig i ryggen - kanske kommer det i drömmarna, för nu orkar jag inte vara vaken längre.

Förhoppningsvis fint väder imorgon iallafall och tack för alla som orkar lyssna på mina (ibland rätt så osammanhängande) funderingar. Ni är bäst!

=)