Förvånande nog känns allting himla bra idag. Det är inte ens jobbigt att sitta i (nästan) smutsiga mjukiskläder med näsan nere i marknadsföringsboken i flera timmar. Kanske beror det på mina goda micropopcorn - eller kaffet som smakar konstigt från Emmas perkulator (som är min de kommande fyra dagarna).. Men mest är det nog för att livet på något sätt äntligen verkar snurra runt en aning, röra sig mot något som känns vettigt och det är så skönt trots att det bosatt sig ett hjärnspöke i mitt huvud.