Under landningen igår kom jag på mig själv sittandes med näsan tryckt mot fönsterrutan. Hur fint är det inte med alla ljus, små hus och vägar som rör sig likt labyrinter över hela marken? Pendeltågen svishade som lysande maskar på konstiga ställen och uppifrån ser världens så fin och oskyldig ut. Lite som något du bara hittar i fantasin, där inga problem riktigt tycks vara närvarande.